GRIS FM i högkvarteret. Foto: Simon Mogren
Vi har kommit fram, vilket är lika med hem, snart. Men först! Örebro-Kampen. Grisar mot piltar. Risbergska gymnasiet mot Karolinska skolan. Kampen verkar pågå året runt. Men här kommer vi och klampar fram och tillbaka över frontlinjen helt oberört.
Först GRIS FM, Risbergskas direktsända fredagsradio som skränar ur högtalarna närmast studion och brusar ohörbart ju längre bort i korridorerna man kommer. Vi snubblar in mitt under sändning och trängs i farstun med radio P4 Örebro medan radiopratarna tävlar i snabbtänkthet mun i mun om Ghadaffi, Aleksander Bard, Körslaget, Japan, 2012 och tillslut – när vi klev in – lite samlade censur-anekdoter från vår roadtrip. Jag och Simon har radiovana sen igår eftermiddag när vi fick åtta minuters fame hos radio P4 Värmland. Var det igår? Jo, tiden viker ihop sig. Allt händer samtidigt. Risbergskas radiopratare verkar i alla fall aldrig ha något problem med att komma på vad de ska prata om, de måste till och med lägga band på sig för att inte snacka sönder ämnen de vill ta upp i etern i förväg. GRIS får oss att inse varför direktsändning lever och sjunger, när förinspelade perfekta samtal blir olyssningsbara i all sin tillrättalagdhet.
På andra sidan staden och Kampens frontlinje: LEIF International. En skoltidning utan tidning. ”LEIF tar alltid tid på sig” heter det på Karolinska. Vällagrade artiklar och traditioner lovar fortsättning även om tidningen släppte sitt senaste nummer för två år sedan. Arkiven och erfarenheterna lagras i ett hemligt rum utan nyckel, skattkistan som håller glöden vid liv. Allt verkar hänga på tillgång till Indesign och det ska vi/de väl kunna fixa innan terminen är slut. I luften hänger ett tjockt färdigskrivet nummer som väntar på att få komma ut!
I bilen på väg tillbaka mot Stockholm och resans slut hör jag Simon avrunda sitt senaste gräv till Nackads nästa nummer i mystiska telefonsamtal till viktiga personer. Hemligt såklart, med många trådar, allmänna handlingar, jämförelser och enkätundersökningar med ansvariga personer. Jag drömmer om en grävskola i höst, mer sånt här. Det finns så mycket som inte har berättats än. Mycker mer än vad som någonsin sagts.
Vi är hemma igen! Men vi saknar er redan. Don’t be strangers.
/Anna
